tillbaka till förståndet.
Idag, en regnig dag, en sömnlös natt, en ensamhet. Men vad gör väl det?
Hur kan man inbilla sig att det inte är värt det? Det är alltid värt det, på ett eller annat sätt. Människans alla gåvor, alla snedsteg, alla framgångar, missförstånd, det existerar och det är här, det finns med oss hela tiden. Vi alla har det, vi har alla delar av det. Det bästa med oss är att vi om vi vill kan styra det, vi kan kontrollera det. Modet är det hårdaste skalet, att vara modig innebär en hel del styrka, men det finns här, även om vi ibland väljer att inte låtsas om det, vi väljer att inte se det, känna det, ignorerar det för enkelhetens skull, så har vi det alltid det med oss. Det är onekligen enklare att låtsas som ingenting, blunda. Men vi alla vet att förr eller senare måste vi öppna ögonen, för varandra och för oss själva. Man behöver inte alltid se allting, men när vi är redo för det så finns det, vi väljer själv. Trevlig lördagskväll.
Minnen av en perfekt värld.
Vi alla har nog varit vid den punkten i livet då man känner att man inte finner sig på rätt plats, då man känner att man hamnat fel, att man vill åka ut i världen, hitta sin plats, men någonting stoppar en. Hur bär man sig då åt? Då man hamnat fel, men inte kan komma rätt, då man fastnat i någonting man inte vill vara i? Ska man försöka dra bort tråd för tråd, eller kasta av sig allting på en gång och fly? Det är som alla andra beslut svårtfattat, men dock någonting man bör ta tag i.
Jag är i den punkt i livet då jag verkligen känner hur fort tiden gått, och hur mycket jag kan gå miste om om jag inte hamnar rätt snarast, åtminstone försöker. Jag ser på alla dessa bilder, lyssnar till alla dessa låtar, med alla dessa minnen, alla goda tider som bara runnit iväg. Men jag har även haft många dåliga tider, tider jag inte vill minnas, tider jag vill kapa bort från mitt liv, men behålla erfarenheten av. Och nu sitter jag här, helt oförberedd på framtiden. Är det inte så att vi bara lever ett liv? Jag frågar mig själv varför jag inte går vidare från allt som gör mig deprimerad, från det dåliga tider jag haft.
Jag har inte alltid betett mig som en bra medmänniska, men jag har alltid brytt mig om människor, dom jag älskar, dom som står mig nära. Det är lätt att om man varit med om mycket negativt allt för många gånger tappa taget om sig själv, tappa tillit och förtroende till andra, känna sig ensam. Men ensam är man inte, jag vet det. Jag har alltid haft svårt för att prata om mina problem, jag vill inte tycka synd om mig själv, jag döljer. Men jag tar dock alltid tag i mig själv, även då i dom svåraste stunder lyfter jag mig själv. Ibland behöver jag möjligen en hand, jag har då mina vänner som oftast finns där för mig, och jag för dom.
Det är okej att ha dåliga stunder i livet, det är okej att fela, inte vara sig själv, vara sårad, såra, det är okej, om man sedan tar tag i det, det kan vara svårt för andra att förstå det, men en dag gör dom det. Visa dem!
let's start a riot..
det är verkligen en berg och dalbana i mitt huvud nu, allt jag känner är hur mycket jag vill bort härifrån, från ljusdal. En typisk håla där varenda invidiv har skaffat sig intresset att slösa bort sin tid, sina pengar och sitt liv på alkohol, tappat förmågan att förstå att livet går, och det finns mycket andra saker att göra med det innan det är för sent.
Men vad gör då jag själv? jag har så många planer, många ideer, men jag vet inte var jag ska börja. Hur? när? var? så många frågor utan några vidare svar. Jag gör ingenting annat än tänker, det börjar nog bli dags att ta tag i saker och ting. Flytta, resa, studera, göra det jag vill med mitt liv.
Vad är livet värt om man inte gör det man är intresserad av egentligen? Då man efter flera år inser hur man borde gjort, vilka beslut man borde tagit, hur mycket mer man borde satsat på det man verkligen då ville. Vilket slöseri på ett värdigt liv. Vill jag då vara den? den som känner att jag kunde gjort så mycket mer, istället för att bara tänka? nej!
Visst, vi alla vet ju att alla människor tar dåliga beslut ibland, men man måste fortsätta kämpa, ta ett bättre beslut nästa gång, stå på sig själv, inte stänga sig inne efter varenda dåligt beslut. Hur som helst, Ingen är perfekt, man gör fel ibland, vi människor borde sluta klaga så mycket, det är bara att resa sig upp och fortsätta gå, tappa inte den förmågan.
sömnlöshet.
Jag vet ''jag kommer förmodligen inte skriva mer än det jag just nu skriver, såvida jag inte har otroligt tråkigt''. Nu har jag det, otroligt tråkigt. klockan är 01:48, och jag kan inte sova. Jag känner att jag kan ge det här en chans, med blogg och allt, jag gillar ju att skriva, och att uttrycka mig, så ett inlägg då och då skadar nog inte.
Just nu har jag en del att fundera på, egentligen så har jag nog alltid det, men vem har inte. Jag tror nästan att vi människor tänker för mycket, onödigt mycket, för mycket på sådant som gör oss olyckliga, som gör att saker känns meningslösa, negativt. Hur skulle det då vara om vi bara levde? om vi ignorerade alla tankar och funderingar som gör oss olyckliga? Eller om man helt enkelt vände på det, börjar tänka mer positivt? Jag är själv ganska positiv, jag försöker vara positiv, försöker vända negativt till positivt. Men ibland rasar en del, när för mycket känns fel, det blir för mycket att vända på. Men som vi alla vet, utan det negativa finns det inte heller någonting positivt, man borde uppskatta det, men inte tänka det, inte hela tiden. Man kan vända på det negativa med, få det att bli positivt, men ändå negativt. Allt dåligt som händer oss får vi erfarenheter av, vi lär oss, vi lär oss att ta andra vägar, tänka på andra sätt, handla annorlunda. Idag har jag varit hos min pappa, hjälpt till att städainför ett dop som sker på fredag. Sedan kom jag hit, till daniel, och vi har egentligen inte gjort så mycket, kikat på film, och nu kan jag inte sova. Jag ska dock försöka nu! god natt.
filmkväll med sanna.
jag sitter här, hos daniel med sanna. Vi har kikat på pride and glory, en mycket bra film enligt mina åsikter..
jag somnade aningen sent igår, vid tanke på att daniel var på järnvägs och inte lät mig hinna somna förens han ringde och bad mig öppna dörren. Dagen har varit lugn, jag har handlat, städat lite, lagat mat, och som sagt, kikat på film.
blogg är inte riktigt min grejj, och jag har inte så mycket att skriva. Vad ska man egentligen skriva? att bedömma många av de bloggar sanna visat mig idag var det egentligen inte så lockade att skaffa en! jag förstår inte hur vissa människor tänker, det är skrattretande. Och att dom tjänar pengar på det? på vad? det finns så mycket annat som faktiskt är nödvändigt som man kan skänka pengar till, istället för till människor som inte ens kan tala, utan bara stå och dra i håret och tugga tuggummi i en kamera, jag förstår ingenting av det, helt omoraliskt. Men jag blev praktiskt taget tvingad och kommer förmodligen inte att skriva mer inlägg än det jag nu skriver, såvida jag inte har fruktansvärt tråkigt :)
